herrkylander

Vansinnig.

Det är ett nyckelord för herr kylander idag.

Fast först måste jag berätta att jag precis avjutit en delikat måltid.

Jo. Det är sant.

Hur perfekta nudlar som helst. Knäckemackan var perfekt bredd.

För att inte tala om skinkan!

Världsklass.

Jag toppade det med en perfekt symbios av mjölk och oboypulver.

Smaskens. Det riktigt vattnar i munnen på er va?

Förstår det.

Nåja.

Vansinnig var det ja.

Ett nyckelord som vi gärna kan anamma ikväll.

Helvetes jävla rövhund funkar också.

Lugna dig.

Jag ska berätta.

Det hela började med att jag och den håriga tog morgonpromenaden innan jobbet.

Allt går fint. Han sätter sig och bajsar vid två stora lastbilar som håller på att rensa avlopp.

Då kommer den ena killen fram och säger "Han skiter så håret reser sig, eller?" och skrattar.

Mmm. Får jag fram.

Sen tänker jag instinktivt.

Vad fick han luft ifrån?

Han jobbar ju med skit 8 timmar om dagen. 5 dar i veckan.

220 dagar om året.

Vilken idiot tänker jag.

Vi går vidare hemåt och vi är på väg in genom balkongdörren när han slår en pallnit.

Jag vill inte in, säger hans kroppspråk.

Vi kan likna det med en åsna som inte vill gå en meter.

Är han inte färdigskiten, tänker jag och går lite till.

Efter en stunds luktande på hundpiss så drar jag fanskapet mot balkongdörren igen.

Jag bor på markplan så jag har uteplats, kanske skall tilläggas.

Men när vi närmar oss dörren så tvärnitar idioten igen!

Han är säkert rädd för något som vanligt suckar jag och går runt huset, för att ta vanliga entrén in.

Glömmer stänga balkongdörren.

Detta kommer fanskapet ihåg.

Jävlar.

Direkt när han kommer in i lägenheten så löper han som en katt med senap i arslet, genom hela lägenheten och ut i friheten.

Husse, som för dagen var klädd i skjorta, finbyxor och överrock löper efter.

Och efter.

Och efter.

Emellan bilar.

Mellan husen.

Jag måste byta taktik känner jag.

Snart har jag sprungit ett göteborgsvarv för helvete.

Försöker locka med bus med ett nästan skrattretande resultat.

Jag ser hur min hund fullkomligt hånskrattar med hela ansiktet.

Du kan inte ta mig. Du kan inte ta mig. Du kan inte ta mig.

I detta skede, så tackar jag gud för att jag inte har skaffat vapenlicens.

Jag hade gått raka vägen hem och hämtat hagelsprutan.

Ingen pardon.

Vilket monster jag är tänker ni nu.

Möjligt.

Men ni var inte i mina kläder.

Jag kände mig så förnedrad.
 
Till slut sätter jag mig på huk och låtsas vilja busa.

Då kommer han.

Helt genomsvettig slänger jag in fanskapet och åker till jobbet.

Helt förstörd.

Svetten sprutar och mitt humör är på topp.

Men jobbet flöt på okej.

Lagom till lunch så kunde jag umgås med människor igen.

När jag kom hem så tog jag ut han på en femkilometers tur som belöning för att han förstört min dag.

Nu är vi vänner igen.

tjöösss.