herrkylander

Hur livet kan kännas annorlunda från dag till dag.

Det är en smula märkligt.

Faktiskt.

Att man ena dagen, kan känna att "fan, jag har koll nu."

Från att inte se ett endaste ljus i tunnelhelvetet.

Livet är ju verkligen så.

Förhållanden är ju också verkligen så.

Det går upp och ner.

Ner och upp.

In och ut.

Oj.

Nåja.

Upp och ner iallafall.

Men det som jag tycker är mest anmärkningsvärt är att det går så extremt fort från att vara på toppen av sinuskurvan.

Till botten.

Att gå från klarhet till klarhet, kanske är en klyscha som faktiskt har någon vettig innebörd.

Vem vet?

Bollen är rund.

Livet är skoj.

Jonas är snäll.

Många klyschor nu du.


Kan inte någon snäll individ berätta för mig om varför det ska vara så?

Upplys mig.

Ge mig en Aha upplevelse.

Berätta sanningen om livet.

För jag har vid 22 års ålder fortfarande inte hittat den. (Ni behöver inte upplysa mig om min riktiga ålder).

Varför är allt som en jävla bergochdalbana.

Att man ena dagen kan må som en elitidrottare som precis satt personligt rekord och tagit en guldmedalj i ett mästerskap.

Till att vara den personen som rensar bajjamajjan på hultsfred och man inser att bajsmannen är där och välter skiten medans man är inuti.

Snacka om kontrastskillnader.

Men jag antar att livet är så.

Bara.

Nu ska jag gå ut och bena ut mina djupa tankar.

10 grader kallt.

Jag kommer ju dö för helvete.

Tror ni jag pallar 8 km?

Om inte så var det en trevlig tid jag fick med er.

På återseende.

Tjööss.