herrkylander

Jag blir vansinnig.

För femte gången på kort tid.

Vad i helvete är karln arg på nu, tänker du.

Han måste vara den bittraste personen på hela jorden, tänker du också.

Det är befogad kritik.

Men jag vet ju sanningen.

Det är jag inte.

Jag är en väldigt glad person.

Och det vet du antagligen också. Hoppas jag.

Är faktiskt väldigt sällan bitter.

Blir kanske väldigt arg ibland, men det går över relativt snabbt.

Inte långtjurig alltså.

Men idag.

Tog det hus i helvete.

Tillbringade förmiddagen i Alingsås.

Diverse kundbesök.

Gick helt okej.

Åkte hem på lunchen.

Och då möts jag av en stor sörjig sörja utanför kylskåpet.

Vad i helvete har hänt nu och försöker kolla på hundfan om han skäms.

Det gör han inte.

Jag tittar i spegeln och kollar om jag skäms.

Det gör jag inte.

Jag ser mest förbannad ut.

Det luktar surt och unket också.

Ungefär som hemma hos någon som glömt soporna.

Och åkt iväg utomlands.

Språkresa i Uzbekiztan.

Och då förstår du genast att vederbörande blir borta länge.

För vem i helvete kan lära sig språket där.

Hur som helst så ser jag att sörjan kommer ifrån frysen.

Jippie.

Vilken tur att jag handlade upp mina sista pengar och stoppade det i frysen i söndags, tänkte jag.

Nu slipper jag ju äta upp all god kycklingfilé. Med de två tillhörande pommes-påsarna.

All mammas köttfärsås.

Alla färdigstekta hamburgare som låg och väntade.

All fryst köttfärs.

Till slut så slipper jag också sätta i mig en påse med pizzor.

Detta är ju strålande, tänkte jag.

Helt jävla underbart!

Två icapåsar fyllda med mat som gick i bingen.

Mycket fint.

Det är ett mysterium hur frysen kunde va avstängd.

Jag ska nog fråga min son nästa vecka hur man stänger av frysen.

Han vet nog.

Tjöss.