herrkylander

Jag blir tvungen att varna känsliga läsare.

Kan innehålla obscena bilder.

Dock ej på undertecknad.

Back to the roots.

Vi är fortfarande 18.

Det känns onekligen som det.

Du behöver inte poängtera den bistra sanningen, Jag är fullt ajour med min ringa ålder.

Nåja, Jag fyller sent i allafall.

Hur som helst.

Jag var ju i ludvika i helgen.

Och lördagen var en riktig hit.

Det började fint med att jag tog med grabben ner till östansbotjärn där mina barndomsvänner pimplade och drack starköl.

Klockan var 12 och grabbarna var fortfarande i fint skick.

Vad fan är detta, tänkte jag för mig själv.

Hade detta varit för 10 år sen, så hade iallafall minst två soldater, stupat.

Men som sig bör, så åkte jag på den del sköna gliringar det första som händer.

Bara normalt.

De har ju saknat mig.

Även fast de aldrig skulle erkänna det, så måste det vara så.

Ni kommer väl ihåg att man var ju alltid extra töntig mot tjejerna i lekskolan när man gillade dem.

Ungefär så, är förhållandet mellan oss.

Jag får alltid extra mycket skit.

Men det är bara för att ni älskar mig.

Har jag intalat mig själv.

Nåväl.

Nivån på konversationen är skrämmande låg.

Absolut inget för en fyraåring då den anspelar på grova sexuella händelser med både det ena och andra.

Försöker påtala att jag faktiskt har en fyraåring som snappar upp allting som sägs.

Då byts språket till någon slags svengelska.

Snöåmål, med engelska inslag.

Det var faktiskt kul.

Sen lånade jag skotern hem för ett litet klädombyte.



Givetsvis så körde Liam hela vägen hem.

Eller inte.



Tiden går ganska fort, och jag och min skatt åker lite skoter medans grabbarna plockar in "donen".

Bra tidsfördriv faktiskt.

Hinner blåsa ur Jannes nya vrålåk.

Den gick fin-fint.

Nu saknar man Dalarna faktiskt.

Såhär ska en vinter vara.

4 decimeter snö och en snöskoter att ljumma omkring, halvfull på.

På inhängnat område, såklart.

Nåväl.

Så fortsätter kvällen hemma hos Linus.

Hockey, bastu och bärs.

Tre kärnord i ludvika.

Det är nu det sjuka börjar ta vid.

Nivån på konversationen är skrämmande låg.

Och det är hur kul som helst.

Kvalitetstid med grabbarna.

Ett ord som användes ganska flitigt, var "kosmiskt".

I varje mening,

I princip.

Bastun spårade ur, såklart.

Janne spårade ur, såklart.

Han spårar alltid ur.





Lägg märke till hans svettiga panna.

Det är inte för att han kommer ur bastun, utan det faktum att han har skändat leksaken i över en halvtimme.

Stackars barn.

Men kan säga att undertecknad skrattade gött.

Även fast jag inte borde.

Jag menar.

Vi är snart 30 för helvete.

Men det sköna är att när vi kommer ikring så kommer vi nog aldrig bli äldre än 18 i sinnet.

Nu rinner tiden iväg ser jag här.

Ska ut o gå mina 4 varv innan jobbet, så jag får fortsätta senare.

Fortsättning följer...

Samma idiot..

Samma adress..

Samma blogg..

tjöss.