herrkylander

Hej vännen.

Kul att du tittar in.

Kul att jag tittar in, tänker du nu.

Hoppas jag.

Hur mår du?

Bra, hoppas jag.

Jag med.

Jävligt bra faktiskt.

Sitter och skummar igenom mina tidigare inlägg.

En tanke som slår mig är;

Ska det vara så svårt att hålla ett löfte.

Trots ideliga bedyringar så är jag faktiskt inte konsekvent i mitt bloggande.

Riktigt kasst, faktiskt.

Jag lovar er läsare gång på gång att jag skall mata er med händelser sett ur mitt perspektiv på livet.

Jag lovar er bättre kontinuitet.

Jag lovar er mer av mitt liv.

Hur tycker vi att det går för Kylanders lag då?

Inte så bra va?

Nej.

För att ta ett gammalt vedertaget uttryck som jag brukar hyfsat frekvent.

"Vi satt kvar i bussen idag."

Så känns det.

Jag är inte med i matchen.

Helt enkelt.

Men.

Det kan bara bli bättre.

Nåja.

Jag tänkte inte idiotförklara mig själv mer idag.

Nej.

Utan att jag tänkte ge dig en update sen mitt förra inlägg.

Det var ju som sagt ett tag sen.

Så mycket har hänt.

Väldigt mycket.

Jag har till exempel bytt jobb.

Från att leverera kontorsmaskiner har jag tagit steget över in i etikettbranschen.

Ja.

Du läste rätt.

Och nej.

Karriären är inte speciellt viktig för mig. Uppenbarligen.

Men.

Det viktiga är att jag har ett jobb som jag trivs med.

Och att mina nära och kära mår bra.

Det gör dem.

Jag är i en spiral av välmående just nu.

Det känns onekligen jävligt bra.

Jag har till exempel inte tagit mig runt sjön sen i höstas.

Nu är det dags igen.

En sak till.

På fredag åker jag på kryssning.

Det ska bli kul.

Jävligt kul.



Grabbarna bus är återförenade och ska ut på östersjön igen.

Hur ska detta sluta?

Den som lever får se.

Tjööss!

(märker ni att jag inte lämnar något löfte denna gången.)

Vi ses när vi ses.