Över förväntan.
Arbetet i mitt kök, går åt rätt håll.
Nu är kaklet satt, fogen tog slut så jag har lite fogande kvar.
Köket är målat en strykning.
Och jag är faktiskt hyfsat nöjd.
Över förväntan.
Nu återstår det sista.
Bilder kommer när jag är helt klar.
Då, jävlar anamma ska ni få se på fan.
Men.
Nu väntar en ny härlig kortvecka.
Nattis.
Jag har bestämt mig..
Japp.
i´ve made up my mind.
Jag skall fixa mitt kök alldeles jävla själv.
Varför?
Du kan ju inte tänker du nu.
Nej, jag kanske inte riktigt har den kompetensen än.
Men.
Jag har vetskapen.
Jag vet att jag inte är någon idiot.
Är hyfsat logisk i mitt tänkande.
Kanske fruktansvärt ometodisk i mitt sätt att handla ibland.
Men hur det ska gestalta sig i mitt kök, kommer att märkas.
Jag skall slutföra min kaffekopp.
Sen.
Slår jag spettet i kaklet och dunkar bort det sista.
Sen så upp med nytt.
Och.
Jag skall göra det.
Blir det skit, så.
So what.
Då har det kostat mig en femhundrig i onödan.
Men vad har jag lärt mig på den femhundringen?
Precis.
Ganska så väl investerade pengar.
Wish me good luck.
Tjöss.
Klockan är..
Jag har en bitterljuv smak av köttbullar och grillkol, i min mun.
Blandat med en lätt touch av t-röd.
Mumma, tänker du nu.
Denna killen skall jag bara ha, tänker du också.
Jag vet det.
Och du vet det.
Nu när nivån på humorn faktiskt är hög, så tänkte jag passa på att berätta mer ingående om mitt genomtänkta renoveringsprojekt.
Efter flera minuters skissande och planerande så beslutade jag mig för att renovera.
Från tanke till handling var det endast några timmar.
Det gillar jag.
Nu har jag slagit ut hälften av allt kakel, och rivit ner all gammal 80-tals furupanel.
Såhär i efterhand så är det en smula märkligt att jag inte ens har reflekterat över hur illa det har sett ut.
Det är ju för helvete som att gå rätt in i ett retro-program med björk som huvudinslaget i möblemanget.
Det går ju för helvete inte.
Nu åker all skit ut.
Och ersätts med ny skit.
Strålande.
Jag har tagit en del bilder så ni kan följa renoveringen under tidens gång.
Spännande va?
I helgen ska jag ha min skatt igen.
Han ska nog få hjälpa mig och måla.
Det kan inte bli sämre, tänker du nu.
Du tänker helt rätt.
Tjöss.
Mår..
Fortfarande hur bra som helst.
Hade grabbarna på besök i min byggnation.
Fick en del bra inputs faktiskt. Den bästa gick ut på att jag aldrig kommer att få det bra själv.
Men annars har jag varit på elfsborg ikväll.
Tre poäng är bra för själen.
Och 5-6 starköl är bra kroppen.
God jul.
Nu ska jag sova.
Fick skjuts hem av världens bästa granne.
Tjöss.
Jag mår..
Fantastiskt bra just nu.
Som de flesta vet, så har jag införskaffat mig en sjukt fin hoj.
Men det jag egentligen ville ventilera innan jag somnar, är att jag är den mest impulsiva människa som finns på denna jord.
Utan tvekan.
Idag var jag nere på byggföretaget Silvan.
De ska stänga igen butiken och tacka för sig.
Grymt otrevligt med 40 procent på priset.
Det slutade med att i skrivande stund så har jag rivit halva mitt kök.
Allt kakel ska bort.
Upp med mosaik,
I svart.
Imorrn skall en rostfri fläkt inhandlas.
Vi börjar där.
Med fläkt och kakel, har jag lagt ut en ofantlig summa av 980 kronor.
Sms:a Låna. Sms:a Låna.
Nejdå.
Jag har en del pengar.
Sen hojköpet.
Men det tar vi en annan gång.
Hade en sjukt bra kväll igår.
Hojkörning följt av grill.
Kan det bli bättre?
Ska försöka gå en mil imorrn.
Tjöss.
En orealistisk resa genom nutiden.
Hej Bullen.
Jag har ett problem.
Jag är dum i huvet.
Det är mitt problem.
Jag är och kladdar i syltburken, trots att jag vet att man blir fet.
Den smaskigt goda sylten tillfredsställer de mest kräsnas behov, kan tänkas.
Det gör den inte.
Den sylt man inte kan få, den vill man ju såklart kladda runt käften.
Men denna sylt.
Jämför den med en jordgubbssylt från Euroshopper.
Smakar rövhål.
Men.
Nu vet vi ju dock att rövhålssmaken alltid är relativ.
Men det ämnet berör vi inte nu.
Nej, faktum kvarstår att denna syltjävel nu faktiskt har försvunnit ur sortimentet.
För alltid.
Det känns skönt.
Om du inte förstår min metafor, så är det bara att beklaga.
Jag skickar inte med någon bruksansvisning idag.
Nåväl.
Jag har lovat er ganska mycket saker här på slutet.
Jag kan fortfarande skriva en summerad rapport om saker och ting, men det känns kanske lite förlegat att göra detta.
Men vad vet jag?
Efterfrågar ni en större summerad del av vad som egentligen försigick under fotbollshelgen?
Då kan ni väl lägga en kommentar.
Ja.
Vi kan kalla detta en slags intressemätare, alltså.
Nu till något lite roligare.
Eller.
Roligt för mig.
Men.
Mindre roligt för vissa.
Jag är sugen på hoj igen.
Hojsuget kom av sig självt.
Hur fan tänker du nu.
Det vet jag att ett gäng människor tänker.
Ja, hur fan tänker jag.
Jo, såhär tänker jag.
Jag är snart 30.
Bara det är skäl nog att vilja köpa ett vapen som ökar oddsen markant att förkorta min ungefärliga livslängd.
Men.
Jag har faktiskt ett hoj-körkort.
Jag älskar att köra hoj.
Jag vet att sista gången jag hade hoj, så körde jag som att jag hade en minut kvar att leva.
Ganska så omoget alltså.
No fear.
Var mottot.
Fruktansvärt omoget ja.
Jag vet.
Jag var 23.
Nu är jag inte 23 längre.
Kalla det trettiårskris.
Kalla det vad fan du vill, egentligen.
Jag bryr mig inte.
Denna gången så köper jag ingen värstinghoj, som jag hade när jag var 23.
Utan jag köper en sexhundra.
En 8-9 år gammal häck.
En hoj som inte kostar mig 3 tusen i månaden.
Enbart i försäkring.
Jag vill kunna ha tillgång till en hoj, som kan stå i 3 veckor.
Utan att jag måste skita tusenlappar.
Jag kollade igår.
3200 i försäkring.
Per år.
När jag körde förra gången så låg summan på tretton tusen spänn.
För trafik.
Nu är det ändå en halvförsäkring jag tittat på.
Och en hoj för 45 tusen, gör att den inte kostar mig mer än en tuff helg på krogen.
I månaden.
Vi får se vad banken säger idag.
Nu kan jag tänka mig att min mamma (som nog är en flitig läsare av mig blogg) har satt kaffet i fel strupe och antagligen kippar efter andan.
Men jag säger detta till dig och er andra som misstror mig och mina intentioner.
Jag är inte 23 längre.
Jag har världens finaste jävla unge.
Jag vet vad jag har att förlora.
Det kommer jag bära med mig varje gång jag grenslar min motorcykel.
Jag lovar.
Very good, gummisnodd.
Sådärja.
Ligger i min stora sköna soffa och är ganska nöjd över min bedrift.
38 mil på 2.48.
För den som är hyfsat snabb i huvet så förstår ni att det kanske inte gick i laglig hastighet hela vägen.
Jag gillar min sossecontainer.
Den tar mig från A till B.
Idag tog den mig fram på ett mycket föredömligt sätt.
Endast 0.92 liter per 10 000 meter.
Får klassas som godkänt med en snitthastighet på 134 kilometer per 60 minuter.
Jag ska tamefan alltid åka nattetid.
Och nu ska jag försöka somna efter 8 liter kaffe.
Good luck, heman.
Tjöss.
Åker hemåt..
Jahapp.
Då tar vi sats och beger hemfärden söderöver.
Jag sätter mig i sossecontainern och blåser på över vidderna runt skaraslätten.
Jag summerar en helg i ludvika med ett ord.
Kosmiskt.
Torsdagen var riktigt bra. Träffade upp gamla grabbarna och vi snackade om livet.
Det är först då, som polletten trillar ner.
Vi har blivit gamla.
Vi är inte de ligisterna som vi en gång i tiden ville gestalta oss som.
Nu är vi familjefäder med mål för livet.
Vi enades om att vi saknar tiden som ung i ludvika.
Det var en bra uppväxt.
Alla grabbar har klarat sig bra.
En pluggar på kungliga tekniska högskolan.
Bara det säger ju allt.
Vi andra loosers, hankar oss fram så gott det går.
Och det gör vi bra.
Tycker jag.
Nu ska faktiskt herr Kylander förflytta sig till bilen.
Jag och bilen.
Mot klockan.
Mot Borås.
Vi ses.
Kosmiskt..
Är ledordet för denna fina ludvika-tripp.
Än så länge har det varit just, kosmiskt.
Vi får se om vi kan köra en kosmisk avslutning på denna tripp.
Borås stundar imorgon.
Har egentligen inte så mycket att säga just för tillfället.
Är varken glad eller arg.
Sur eller nöjd.
Fyll eller nykter.
Men jag är jävligt kosmisk.
Del 1.
Nu börjar mina tankar att landa och sätta sig i skallen.
Det är tankar som omfattar många sjuka citat och händelser.
Jag hinner inte berätta alla nu.
Det jag däremot tänker berätta lite kort om, är en man.
En man med visioner.
En man med gärningar.
En man som gör som han vill.
Mannen är totalt oförstådd med att handlingar får konsekvenser.
Så har det varit, i hela denna mannens liv.
Det blir som det blir.
Han är en mycket fin man.
Jag älskar han för det.
Han gör som han vill.
Och han skiter i vad alla tycker.
Denna man.
Snackar jag om.
I vårat gäng, så är han en myt.
Ett unikum.
Ett original, skulle man kunna säga.
Han gör, det ingen annan gör.
Vilket är tur.
Han är en sexig man.
Också.
Visst?
Eller hur?
Det är sådana här saker som jag pratar om.
Detta älskar jag han för.
Och det bästa av allt är.
Han kommer skratta när han ser att jag har lagt upp dessa bilder.
I know it.
Jag ska berätta om helgen.
Jag lovar.
Men nu måste jag gå.
Stegräknartävling i jobbet, och jag ska vinna.
56745 steg, hittils.
Denna veckan.
Tjöss.
Den som väntar på något gott....
...Får vänta tills imorrn.
Jag har nämligen lagt in bilderna sen helgen i min dator.
Nu är det på gång.
Så imorgon bitti är det planerat att jag ska försöka samla alla tankar och reflektioner sen helgen.
Det är alldeles för segt att lägga in bilder nu, så jag gör detta imorgon.
Innan jag, armin och rocky ska gå våra 9257 steg.
Ha en bra natts sömn mitt herrskap.
Jag har fortfarande...
Inte smält alla intryck ifrån helgen.
En summerad rapport, givetsvis med en hel del inslag av bizarra bilder och udda citat kommer att offentliggöras så fort som undertecknad har kommit tillbaka på banan igen.
För just nu befinner jag mig mitt ute i periferin.
Today is the day.
Satans jävla skit.
Så uppspelt är jag för tillfället.
Trots att klocken är sex.
Och mitt medvetande är någonstans mellan koma och medvetslös.
Men idag kommer grabbarna.
Jag vill härmed passa på att varna alla Boråsare men framförallt mitt grannskap.
I förebyggande syfte.
Förlåt.
I förebyggande syfte.
Jag betalar.
I förebyggande syfte.
In case of an accident, alltså.
Schemat i helgen ser ut som följande.
Ikväll är det tacokväll med Slutspelshockey.
Ingen alkohol.
Annars skenar det.
Jag vet att det gör det.
Sen morrondagen är gjuten.
Vi startar dagen med en öl.
Följd av en samling runt tolvsnåret, där vi beger oss till Byttorps IF och en fotbollsplan.
Där spelar vi ölfotboll.
Alla som håller på Elfsborg i ett lag.
Alla som håller på Bajen i ett lag.
Sen kör vi.
Efter det, så går färden hem för lite dusch och tillpiffning.
Sen väntar the Main event.
Allsvensk premiär.
Elfsborg - Hammarby på Borås Arena.
Efter att mina gubbar har kissat på bajen, så är det dags för en liten grillfest.
Jag tippar på runt 20-25 personer som ansluter under kvällen.
Perfekt.
Perfekt invigning för uteserveringen.
Ja jävlar ja.
Håll i hatten, mina grannar.
Tjöss.
Tomt..
Jag känner mig tom.
Utan min son. är jag inte hel.
Ganska jobbigt faktiskt. Sen känner jag mig just nu ensammast i världen.
Helt oönskad. Ungefär som en spetälsk alkoholist som sitter på en bänk på stan och försöker bli vän med förbipasserande.
Riktigt så illa är det inte.
Men allt är ju relativt.
Nåja.
Jag ser fram emot min promenad idag.
Det är nämligen som så, att Kylanderpojken har installerat sig med en Pedometer.
Japp.
En stegräknare.
Tydligen ska man ställa in sin steglängd. Jag höftade på 80 centimeter. Så vi får se hur långt jag har gått när jag kommer in igen.
Annars.
Har jag faktiskt inget roligt att förtälja er om mitt liv för tillfället, förutom att jag då införskaffat mig en pedometer.
Förstår ni att jag har tråkigt då?
Men jag ser fram emot en helg med mycket skratt.
Och kanske gråt.
Allt beror på Elfsborg.
Men första rapporten talar om 12 grader och SOL.
Were on, bitch!
Eller, Jo.
Vänta.
Jag var ju på en mäklarfirma igår och utbildade i det intressanta ämnet "kontorsmaskiner".
Där fick jag mina farhågor besannade.
Jag vill bli mäklare.
Det hade passat mig som fisken i ugnen.
Men, detta skulle innebära att kylander faktiskt skulle va tvungen att sätta sig i skolbänken igen.
Hur fan skulle det se ut?
Som John Watz på färjan kanske...
