Vilken helg vi jobbar oss mot!
Jag är spyfärdig i skrivande stund.
Vad i helvete gör min kropp uppe nu, undrar hela min knopp.
Idiot.
Gå och lägg dig, skriker den.
Klockan är 05.45.
Fast egentligen så är den ju 04.45.
Jag ställde ju om klockan igår.
Så man kan egentligen säga att klockan är omänskligt tidit.
Då kan man kanske fråga sig vad jag gör uppe?
Jo, såhär är det...
Det var en gång en grinig enveten gammal gubbjävel.
Hade han bestämt sig för en sak.
Då gjorde han det.
Även om det innebar vissa uppoffringar, såsom en liten spya på morronkvisten.
Det gör bara gott.
Tänkte gubbjäveln.
Så gick han upp, trots stora tveksamheter, och gick sin mil.
Så.
I´m on my way.
Lixom.
Men.
Nog om mina kväljningar.
Helgen.
Vilken helg vi jobbar mot.
Vi har ett startfält som är bättre än på många år.
Kanske bättre än vad sillstryparna från göteborg hade på 90 talet.
Där grabbarna från kamratgården lyckades ta sig till Champions leage.
Så bra gubbar, har vi faktiskt att tillgå till helgen.
Till exempel.
Mannen som ses skända en leksak på bloggen, dyker upp.
Förhoppningsvis dyker det upp en hel del ludvikagrabbar.
Min bror inkluderat.
Tanken är en herrmiddag på fredagen.
Där de mer kultiverade grabbarna får ansvaret för maten.
Annars hade pulvermos och grillkorv stått på menyn.
Givetsvis så hade alla saker i köket. Plus maten såklart, fått smaka på minst två olika ollon.
Det är standard lixom.
Nu har ju återhållsamhet aldrig varit våran starka sida.
Men tanken är en lugn fredag.
Varför ska man tänka så mycket, hela jävla tiden. Tänker du nu.
Jag vet faktiskt inte.
Men det jag vet är att:
Tar vi det inte lugnt, så kommer hälften av startfältet vara underminerat på lördagen.
Då får jag inte med dem på ölfotboll.
Som tanken är.
Alla som håller på Elfsborg i ett lag.
Alla som håller på Bajen i det andra.
Knogjärn på.
Sen kör vi.
Det hade varit fantastiskt roligt om vi kunde ha lite tur med vädret och verkligen kunde genomföra den tänkte fotbollsmatchen och den efterföljande grillningen.
Att vi faktiskt skulle kunna sitta ute till solens nedgång hade varit mer än strålande.
Jag får helt enkelt be en stilla bön till vädergudarna.
Jag som är så fantastiskt populär hos gudarna också.
Renlevnadsmänniska som jag är.
Svär endast i nödfall.
Ljuger aldrig.
Egentligen borde jag bikta mig.
Finns det en blogg-gud?(Jag vet, en helt olaglig stavning. Men smaka på bloggud.)
Om det finns.
Så kanske jag borde bikta mig.
Tanken är bra.
Tanken är rätt.
Vem vet.
Jag slänger in en bikt på en gång.
-Käre bloggfader. Jag har syndat.
Igår så lurade jag två stycken oförstående själar till sexuella handlingar.
Berätta mer.
-Jo, det var såhär att jag utgav mig för att vara en proffsfotograf, och hade sedermera lovat att göra dessa arma själar till modeller.
Fortsätt.
-Jag uttnyttjade min maktposition och låg med dem istället.
Aj aj aj, min son.
Var vad det för tjejer?
-Jo, två stycken tvillingar, blonda till hårfärgen, och slanka till tusen.
Tvillingar?
-Ja, enäggs.
Okej. Min son.
Sen då.
-Jag drog fördel av min maktposition och låg med dem. Helt enkelt.
Höll de på med varandra?
Ja. Fader.
-Det var vackert.
Förstår det min son.
Känns det bättre nu när du lättat ditt hjärta?
Ja.
Bra, nästa gång så tar du banne mig med bilderna.
Tjöss.
Komma igång med träningen..
Hjälp mig.
Jag letar med ljus och lykta efter min motivation att gymma.
Var i helvete är den?
Har du snott den?
Ge hit, isåfall.
Ögonaböj.
Jag ska fan skicka in till spårlöst försvunnen.
Har någon jävel sett min motivation, ska det stå i rubriken.
Sen när de väl hittar den så ska jag gråta som ett jävla socialfall som har skrapat fram tre klöver på triss.
Eller en kommunalarbetare som får ut 5 siffrigt den 27:e.
Du har frihet att välja exempel.
Bussigt va?
Näe.
Jag har viljan att ta mig till gymet.
Men inte motivationen.
Nu tänker du säkert att jag redan är så jävla vältränad att jag inte behöver uppsöka ett gym.
Du tänker helt rätt.
Men i förebyggande syfte så bör jag faktiskt gå dit.
Jag går hellre en lång promenad runt halva jordklotet än att ta mig till gymet.
Visserligen är det nog bara en inkörningsperiod.
Men ändå.
Håll med om att det är förjävla tragiskt tråkigt att gymma.
Varför kan man inte få snygg kropp utav tex, innebandy?
Eller golf?
Eller fickpingis?
Snacka om att jag skulle kunna ställa upp i Fitness VM om så vore fallet.
För tänk, alla långa femsetare som man har spelat i sina dagar som aktiv.
Pjäsen har ju sett ut som en skinnflådd apa efteråt.
Nejdå.
Nu skojar jag allt.
Så skulle jag aldrig hålla på.
Nu ska jag ta min håriga vän och gå en promenad.
Och sen ska jag försöka ta mig till gymet.
Observera.
Jag ska försöka.
Jag lovar inget.
Puh. vilken dag..
En händelserik dag, minsann.
Jag har pysslat och pysslat och trixat och donat.
Klockan är halv tolv och jag är fortfarande uppe på högvarv.
Kanske inte så märkligt med tanke på att min ipod fräser "A State Of Trance" i mina öron.
På högsta volym, såklart.
Men vad gör det när jag har vårstädat hela lägenheten.
Inte ett smack.
Jag är skitnöjd.
Dagen började med att familjen cirkus åkte ner på knalleland och införskaffade ramar.
Jag hittade ett set med glasbord och fyra stolar för niohundranittifem spänn.
Det ingick ett parasoll i det priset.
Fantastiskt tänkte jag.
Undra hur länge jag får behålla detta, tänkte jag i nästa tanke.
Skitsamma.
Vill mina grannar sno det, så gör det.
Jag är gjord av pengar.
Sen så roade herr kylander sig med att städa balkongen och uteplatsen.
Jag köpte även en grill.
Fyfan vilket skit jag köpte.
Det sämsta skräpet sen jag vet inte vad. Jo, min dator. Den första. (Ni vet den som lät som ett reaplan).
Det tog mig två timmar att skruva ihop skiten.
Ja.
Jag har tummen mitt i handen.
Men.
Nu står allt på plats och jag är faktiskt skitnöjd.
Jag införskaffade mig även en "grön matta" som jag figurskar efter min balkong.
Varsågod alla jävla rökare.
Det är för eran skull.
Lite grann för mig egen skull också.
Alla borstbindare tar ju nämligen mina skor varje gång de ska förkorta livet med fyra minuter.
Nejdå.
Inte va bitter en dag som denna.
Jag har faktiskt lagt ner ett jättejobb.
Jag tog också tag i ett problem som har hängt över mig ett tag.
Går från klarhet, till klarhet är ett uttryck som jag gärna applicerar här.
Nu är allt verkligen klart.
Och det är skönt.
Fast ändå inte.
Såhär är resultatet av mitt arbete.
Grill och bord ihopskruvat.
Gröna mattan är på plats och grillen är tänd.
Korv mää bröd är väl passande för en smygpremiär.
Nu hoppas vi på fint väder till nästa helg.
Då är ju den riktiga premiären..
Körv e fiiiint.
Och Liam är fiiin..
Såhär blev resultatet invändigt.
Med facit i hand är jag riktigt nöjd.
Sen att lägenheten kommer bli förstörd på lördag är väl bara en petittess.
(Jag reserverar mig för stavfel där).
Nä, nu ska jag försöka varva ner.
Just jävlar.
Räkningarna.
Fan.
Denna dagen som började så bra....
tjöss.
Pysseldag!
Har en hund som tittar på mig med sina bruna djupa ögon.
Det lyser "skita" i ögonen.
Han är nog riktigt jävla skitnödig.
Tänk vad jobbigt att behöva vara beroende av andra varelser för att kunna skita.
Hur kul skulle det vara om hunden hade nyckeln till toan.
Man fick böna och be om att få skita ur gårdagens äggmacka.
Hemska tanke.
Nåja.
Vi har precis vaknat till liv här och jag prioriterar ett inlägg i bloggen istället för att min hund får skita ur sig, tänker du nu.
Nejdå.
Så farligt e det inte.
Jag väntar på att min 4åring ska klä på sig, så ska vi gå ut och göra hårbollen till lags.
Han skulle nog kunna slanta upp en hel del pedigreepalbitar för att få bli utsläppt i det fria.
Det hade han gillat.
Den gamle spjuvern.
Hur som helst.
Så ska vi pyssla idag.
Jag ska åka ner och handla ramar. Sen ska jag skriva ut några a2 bilder på jobbet.
Kort som faktiskt jag har tagit.
Som jag faktiskt är nöjd med.
Och nej, det blir inte den som vi är påväg ut i kvarteret spritt språngande nakna.
För den har ju inte jag tagit...
Sen ska jag storstäda. Köpa utomhusmöbler och den biten.
Så utomhusserveringen står redo inför nästa helg.
Då jävlar.
Prioritera rätt.
Jag har problem.
Med mig själv och mitt vetande.
Jag handlar inte som jag tänker.
Gör ni också det ibland?
Man tänker tex, "Nu ska jag verkligen inte göra såhär, därför att."
Så har man en rationell, logisk förklaring.
Men som genom en blixt från klar himmel, så tar ett monster inom dig tag i rodret och styr dina handlingar åt helt jävla fel håll.
Man gör alltså det totalt motsatta mot dina tänkta handlingar.
Men vad är det som driver oss till såna motsägelsefulla handlingar?
Givetsvis pratar jag om känslor.
Man kan inte tygla dem.
Eller.
Man kan.
Men det är jättesvårt.
Med känslor så kommer också besvären.
Bara besvär.
Hela tiden.
Jag känner mig så fantastiskt ensam ibland.
Men jag vet ju att jag besitter världens sötaste pojk.
Vet ni vad han sa idag?
Vi skulle ner på Elfsborgsdagen och pappa hade duschat.
Efter att fader vår, börjat att torka håret, för att kunna fixa sin popfrilla, så säger pojken med ett leende.
"Vad fin du blir, pappa."
Jag hör vad han säger, men fattar såklart inte så jag säger genast "förlåt?".
"Pappa, du är jättefin."
Jag växer en halvmeter och konstaterar att min son är det bästa som finns.
Det var längesedan någon påpekade hur fin jag är.
Och menade det.
Det känns onekligen som att jag aldrig kommer att finna någon som kan älska mig.
Men egentligen.
Jag har världens underbaraste människa i mitt liv redan.
Jag borde inte klaga.
Visst?.
Och förresten.
Jag vet att nivån i min blogg har sjunkit katastrofalt.
Jag har haft annat att sysselsätta mig med.
Nu känns det som att det är dags att prioritera rätt igen.
Och jag ska bli elak.
Riktigt jävla bitter och elak.
That´s the way you wan´t it.
I know it.
Så spänn fast säkerhetsbälterna och håll i ögonlocken.
Nu kör vi.
Längtar...
Åh.
På fredag ska jag hämta min klimp.
Det känns som år och dar sen jag fick pussa på min skatt.
Helgen ska spenderas med far och son. På bästa maner.
Frågan är vad vi ska sysselsätta oss med?
Kanske åka till golfbanan så Liam får testa sina golfklubbor?
Hursomhelst så saknar pappa sin son.
Jättemycket.
I brist på vuxenkärlek så får jag väl hålla mig till det som faktiskt betyder något.
Kärleken mellan far och son.
Love-trust-pride.
Det står intatuerat på min arm.
Jag skall uppfostra min son med Kärlek, tillit och Stolthet.
Amen.
Bergochdalbananigen.
I have Mood-swings.
Riktiga "jag är på smällen och är därmed en riktig ragata" svängningar.
Det är skitjobbigt.
Ena stunden vill jag be folk att dra åt helvete, medans i andra stunden så förstår jag inte hur jag tänkte.
Nu känner jag verkligen för att be folk att fara dit pepparn växer.
Hoppas att jag inte känner likadant imorrn.
god natt.
En fantastisk helg!
Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara.
Så lät det i lördags.
Jo, men det är sant!
Kan börja med att berätta om min fredag.
Eftersom att det skulle spelas golf på lördagen så valde undertecknad att ha en lugn fredag.
För att få en lugn fredag, så måste man tänka sig för noga, vilka man kontaktar.
Annars finns risken att man åker på en fylla ändå.
I detta fallet så åkte jag ner till min forna bostad.
Vasagatan 3.
Till Ulf och Jocke.
Så vi hade en riktigt rolig kväll, fylld med skitsnack, poker, godis och lite film .
Vi kollade på "step brothers".
Den var hur bra som helst.
Ulf var jävligt skeptisk innan.
Men han var stor nog att erkänna att den faktiskt var skoj!
Lördagen blev succé.
Först så begav vi oss ut till golfbanan, och tränade lite för att sen gå ut och spela skitgolf i 14 hål.
Jag blandade och gav, som vanligt.
Men det börjar kännas bättre nu och jag ska banne mig fixa mitt uppsatta mål med säsongen.
Wow, tänker du nu. Har han satt upp ett mål med sitt fritidsgolfande.
Japp, det kan du sätta din svettiga stjärtskåra på att jag har.
Mitt mål är att sänka mitt handicap, till 5.0.
Jag har nu 6.4.
Förra säsongen var en riktig skitsäsong, sett ur mitt perspektiv.
Så, nu är det dags att ta tag i golfen på allvar.
Nåja, efter rundan så samlades vi upp hemma på fjällgatan för att njuta av slutspelshockey.
Man var rätt seg i början, skall erkännas.
Och Ulf sov sig igenom första och halva andra matchen.
Men sen så kom Carlen upp och stoltserade med en försenad inflyttningspresent till Kylander.
En flaska starkglögg.
Blåbärsssmaken som blev slutsåld direkt.
Inte konstigt att den blev slutsåld, när han köpte på sig ett lager som räcker till våren.
Nåväl, jag ska inte vara bitter.
Den var riktigt jävla god.
Tequilan slank ner av bara farten.
Plus en ofantlig mängd rödvin.
Och en jävla massa bärs.
Vilken jävla häxblandning.
Japp, jag mådde som ett riktigt as hela söndagen.
Men det var det värt.
Vi spelade wii hela kvällen och spelade gamla hårdrocksklassiker från spotify. blandat med en och annan shot.
Helt jävla suveränt.
Om två veckor öppnar jag uteserveringen på fjällgatan 49b.
Då är det allsvensk premiär och det kommer ner några Ludvika-drägg till våran fina knalle-ort.
Hur ska det sluta?
tjöss..
Mina vänner!
Fredag.
Klockan kryper närmare hemgång.
Tick-Tack.
Jag hör min kollega späda på sitt bredaste säljsnack.
Han är duktig.
För att vara från Polen.
Nu är det dags för undertecknad att packa ihop grejerna och bege sig hemåt.
För en underbar helg. Utan pengar och utan mat.
Så vad ska vi göra?
Vi ska nog träna lite på närspelet. Runt green.
Jag gjorde förresten säsongspremiär igår. 9 hål på Marks GK.
Spelade som ett rövhål.
Bokstavligt talat.
Men vad gör det när det är början säsongen.
Jag har ju hela helgen på mig..
Vad ska ni göra?
Tjööööss
kärlek..
Elton John i bakgrunden.
Tre grabbar som sitter med varsin laptop.
Jag sitter och är vansinnig för ovanlighetens skull.
Leksand torskade mot AIK.
Allsvenskan nästa år igen.
Elton spelar Candle in the wind för krigarna från norr.
Krigaren i soffan.
Det är jag.
Men.
De andra två spelar poker.
Men nu har jag önskat Michael Jackson. Heal the world.
Heal herr kylander.
I need it.
Hockeykväll!
Sista chansen.
Det känns onekligen som att om mina hjältar förlorar ikväll så är det fan kört.
Ingen elitserie iår heller.
Jag kommer mer eller mindre bli vansinnig om de inte tar tre poäng.
Jag pratar givetsvis om mina blåvita hjältar ifrån Dalarna.
Leksand.
Det är den klubben som jag verkligen känner mest för.
Tätt följd av Elfsborg.
Men ända sen jag var liten och spenderade mina somrar med att gå på Leksands hockeyskola
En hockeyskola där man fick lära sig att springa uppför jordens jävla trappa.
En hockeyskola där man verkligen fick bekänna färg.
Jag behövde det verkligen för att inte vara sämst.
Men.
Jag misslyckades.
Men det hör inte hit.
Jag älskar Leksand ändå.
Jag älskar hockey ändå.
Därför ska jag nu åka ner och hämta ulf och jocke, för en grabbkväll i hockeyns tecken.
Just nu känns livet riktigt bra.
Tack.
Och.
Vi ber en stilla bön för tre poäng till våra blåvita krigare.
Tacksamheten är stor!
Fan.
Jag glömde ju en sak.
Eller.
Jag har säkert glömt tusen saker.
Men jag har inte tackat er som var med och gjorde denna kryss så fantastisk.
Självklart så börjar jag med min radarkamrat. Jens är min andra hälft.
Yin & Yang.
Helan och Halvan.
"Utan han är jag inte hel" ska jag ha sagt på en tidigare kryssning där inte fanskapet behagade att följa med.
Det kanske var någon viktig match i WOW. Jag kommer inte ihåg.
Men sen så kommer alla andra fantastiska människor som gjorde denna kryss så minnesvärd.
Lina och Camilla, (nästa kryss ska vi garanterat festa och umgås järnet!!).
Anna och Mia, (även kallade "mina tjejer").
Våra heta hyttkamrater Liss och Johanna. (BRA fart i dem tjejerna).
Och sen har vi stockholmsgänget, Lucas, Samir och Denise.. det var några till där, men jag har fan minne som en guldfisk.
Riktigt sköna människor som jag hoppas på att få träffa igen!
Hittade för övrigt ett till klipp på när Armin spelar.
http://www.facebook.com/video/video.php?v=1106271131600&ref=mf#/video/video.php?v=1106338413282
Denna gången är det "going wrong".
Så jävla mäktigt!
Har jag nu glömt någon så ber eder tusen gånger om ursäkt.
Mitt minne är som sagt, fortfarande lite dimmigt.
En fantastisk resa..
Så.
Då var det äntligen dags för det som jag så otåligt väntat på.
Som en fyraåring, dagen innan julafton.
Man ligger och vänder o vrider sig i sängen.
Kan man aldrig somna då, tänker man hela tiden.
Men så till slut, så var det dags att åka ut på östersjön för ett inferno i fest.
Resan upp gick utan problem. Både körkort, hälsa och nykterhet var intakt.
Halleluja!
Efter två snabba öl på parkeringen var det dags att inta terminalens inhägnad.
Fantastiskt mycket folk. Och alla är på bra humör.
Leenden var man än ser.
Förväntansfulla människor som strax ska se en av världens största DJ:s just nu.
Armin Van Buuren.
Förjävla bra.
När vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen så får killen framför mig prata med en fristående vakt.
Vad har han nu gjort hinner jag tänka, innan jag ser att killen ligger någonstans på 4.5 promille.
Istället för att låta killen blåsa eller något annat vetenskapligt test.
Så frågar vakten helt sonika.
"Vet du var du är påväg någonstans?"
"Ditåt" svarar killen och pekar på sina polare.
Fel svar, kontrar vakten och upplyser vederbörande om att hans kryssning plötsligt blev inställd.
Rutinerat att köra upp, tänkte jag för mig själv.
Efter 10 tulltjänstemän, 3 knarkhundar och 10 poliser så var vi igenom och ombord på båten.
Fantastiskt, tänker jag och öppnar en öl så fort jag kommer in i hytten.
På med stereon och högsta volym.
Tjejerna anländer och vi konverserar om hur taggade vi är, och hur jävla kul det kommer att bli.
Samtidigt så undrar jag vilka regler tjejerna vill ha.
Gentleman som jag är.
Det blev helt tyst.
Det slutar med att vi går till taxfreen, medans de bytte om.
Sen var festen igång.
Vi drev runt som löshundar mellan hytterna och hälsade på folk.
Och det sjuka är.
Alla är så jävla trevliga.
Inte ett bråk så långt ögat kan nå.
Man börjar nästan undra om de har någon slags kärleks-gas i luftkonditioneringen.
Nu menar jag inte att alla ligger med alla jämt och ständigt.
Utan att det är så lätt och snacka med folk.
Och tjejerna.
De är fantastiskt snygga.
Efter ett tag så har man prickat in en skön fylla och beger sig upp för att ta en bra plats till Armin ska spela.
Inte helt oväntat så blev det såklart fullt med folk på dansgolvet och det var ett fruktansvärt tryck.
Tre ord.
Helt jävla magiskt.
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#/video/video.php?v=1106271131600&ref=mf
Där har ni en snutt.
Av Magi.
Sen så blir jag och min hjärna lite lätt osynkade.
Min minnesbank måste ha fyllts.
Eller så var jag inkapabel att ta emot information från omvärlden.
Välj själv.
Jag vet bara att jag hade jävligt skoj.
Enda smolken i bägaren var faktiskt att jag lyckades bli dålig dagen efter.
Men det kom faktiskt inte när jag vaknade.
Utan det kom efter ett par groggar och ett mål med köttbullar med mos.
Det måste ha varit dåliga köttbullar.
Jävla finnjävlar.
Ska skicka någon slags hälsoinspektion på båtjäveln.
Nu tänker du att det var för att jag var full?`
Nej, då.
Nu ska vi inte vara såna.
Jag har väl rutin.
Men detta snedsteg tvingade mig till obligatorisk vila resten av kryssen och en rejäl butterhet i hytten.
Städerskan fick smaka när hon beordrade ner mig ifrån min fristad.
Det var nära att hon åkte i.
Faktiskt.
Så långt ute i skärgården var vi faktiskt inte, så nog skulle fanskapet kunna ha simmat iland.
Nu väntade fasansfulla 42 mil i bilen hem.
Men det gick faktiskt hur bra som helst, och var faktiskt riktigt mysigt i baksätet.
Jag behövde verkligen lite ompyssling i mitt sjukdomstillstånd.
Tack.
Bilder kommer att läggas upp allt eftersom att jag kommer på mer om vad som egentligen hände.
Tjöööss..
misströsta inte!!
Hej vänner!
Jag lever!
Jag har fått flera samtal om min existens.
Jag hoppade inte överbord, även fast det var bra nära dag nummer 2.
Men mer om detta i ett inlägg när jag och min hjärna lever i symbios.
Är alldeles för sliten i min kropp för att komponera ihop något bra.
Jag är påväg och bli sjuk till råga på allt.
Berättar om resan imorrn.
Det kommer bli en höjdare.
Är så sjuukt laddad!
Imorrn smäller det.
Vi kliver på båten som tar oss till evigheten.
Lite grann som i sagan om ringen.
Fast denna gången ska vi till paradiset och tillbaka.
Vi åker till landet, där varenda jävel sitter och dricker ren vodka, och smiskar sig själv på stjärten i bastun.
Fast tyvärr så varar denna resan inte mer än 23 timmar.
Men.
Vilka tjugotre timmar vi pratar om.
Båten är fylld till bristningsgränsen av ungdomar. (håll käft, jag är fortfarande ungdom).
Båten är fylld till bristningsgränsen av sprit.
Båten är fylld till bristningsgränsen av lycka.
Toppat med.
Världens bästa DJ som spelar.
Det kommer bli galet.
Eller hur tjejer?
Ses imorgon.
OBS. Ej för känsliga läsare!
Jag blir tvungen att varna känsliga läsare.
Kan innehålla obscena bilder.
Dock ej på undertecknad.
Back to the roots.
Vi är fortfarande 18.
Det känns onekligen som det.
Du behöver inte poängtera den bistra sanningen, Jag är fullt ajour med min ringa ålder.
Nåja, Jag fyller sent i allafall.
Hur som helst.
Jag var ju i ludvika i helgen.
Och lördagen var en riktig hit.
Det började fint med att jag tog med grabben ner till östansbotjärn där mina barndomsvänner pimplade och drack starköl.
Klockan var 12 och grabbarna var fortfarande i fint skick.
Vad fan är detta, tänkte jag för mig själv.
Hade detta varit för 10 år sen, så hade iallafall minst två soldater, stupat.
Men som sig bör, så åkte jag på den del sköna gliringar det första som händer.
Bara normalt.
De har ju saknat mig.
Även fast de aldrig skulle erkänna det, så måste det vara så.
Ni kommer väl ihåg att man var ju alltid extra töntig mot tjejerna i lekskolan när man gillade dem.
Ungefär så, är förhållandet mellan oss.
Jag får alltid extra mycket skit.
Men det är bara för att ni älskar mig.
Har jag intalat mig själv.
Nåväl.
Nivån på konversationen är skrämmande låg.
Absolut inget för en fyraåring då den anspelar på grova sexuella händelser med både det ena och andra.
Försöker påtala att jag faktiskt har en fyraåring som snappar upp allting som sägs.
Då byts språket till någon slags svengelska.
Snöåmål, med engelska inslag.
Det var faktiskt kul.
Sen lånade jag skotern hem för ett litet klädombyte.
Givetsvis så körde Liam hela vägen hem.
Eller inte.
Tiden går ganska fort, och jag och min skatt åker lite skoter medans grabbarna plockar in "donen".
Bra tidsfördriv faktiskt.
Hinner blåsa ur Jannes nya vrålåk.
Den gick fin-fint.
Nu saknar man Dalarna faktiskt.
Såhär ska en vinter vara.
4 decimeter snö och en snöskoter att ljumma omkring, halvfull på.
På inhängnat område, såklart.
Nåväl.
Så fortsätter kvällen hemma hos Linus.
Hockey, bastu och bärs.
Tre kärnord i ludvika.
Det är nu det sjuka börjar ta vid.
Nivån på konversationen är skrämmande låg.
Och det är hur kul som helst.
Kvalitetstid med grabbarna.
Ett ord som användes ganska flitigt, var "kosmiskt".
I varje mening,
I princip.
Bastun spårade ur, såklart.
Janne spårade ur, såklart.
Han spårar alltid ur.
Lägg märke till hans svettiga panna.
Det är inte för att han kommer ur bastun, utan det faktum att han har skändat leksaken i över en halvtimme.
Stackars barn.
Men kan säga att undertecknad skrattade gött.
Även fast jag inte borde.
Jag menar.
Vi är snart 30 för helvete.
Men det sköna är att när vi kommer ikring så kommer vi nog aldrig bli äldre än 18 i sinnet.
Nu rinner tiden iväg ser jag här.
Ska ut o gå mina 4 varv innan jobbet, så jag får fortsätta senare.
Fortsättning följer...
Samma idiot..
Samma adress..
Samma blogg..
tjöss.
En liten historia om lördagen...
Kommer.
Jag har haft häcken full.
Börja nu inte fantisera om någon tysk gayporr med kylander i huvudrollen.
Utan jag har haft full upp med att vara på badhus, köra bil, tatuering, och jobb o grejor..
Nä men ärligt talatö
Jag har bilder i min telefon som ´jag vill ha med i min historia om lördagskvällen.
Jag måste få ut dem ur min telefon och in i datorn.
Och nej, jag har inte blåtand i min nya.
Och nej, jag har ingen sladd att stoppa där eller där.
Och nej, vad du nu än tänkte komma med.
Det går inte.
Jag löser detta under kvällen.
Men först ska jag rensa mina tankar runt sjön.
Sen träna.
Sen jävlar.
Då kommer ni få se en bild som kommer ge er många lustiga intryck.
Tjööss.
den sjukaste dagen på länge..
Jag är inte nykter.
Jag måste bara påminba mig själv om vad jag ska skriva om imorrn.
För denna dagen har varit den sjukaste på bra länge.
Jag har inte skrattat så härligt sen basshunter florerade med sin jätteballe på nätet.
Ska försöka komponera ihop något kul imorrn.
Just nu så är jag för ofokuserad och för full för att komponera något läsbart.
Liam vaknade tillochmed när jag kom hem med taxi.
Men det jag kan säga.
Får jag till denna kvällen med ord.
Så kommer du ha sjukt kul.
tjöss.
Är i daaaalaaarna.
Tillbaka på brottsplatsen.
Det känns tryggt.
Jag ligger i mitt pojkrum där min karriär som icke-oskuld tog vid.
I bakgrunden hör jag min fader som spelar lite på synthen. Låter nästan lite som pausmusik.
Det är väldigt vackert. Jag blir lugn och harmonisk i mig själv.
Nej jag är inte full.
Det var längesen jag hörde min pappa spela.
Han är förjävla duktig.
Bredvid mig ligger min son och andas djupt.
Just nu drömmer han nog om våran kommande pulkaåkning imorgon.
Det var nämligen 3-4 decimeter snö här i luder-vika.
Till skillnad ifrån Borås, där vi stoltserade med 3-4 cm med ren is och lite mer is.
Och ännu lite mer is.
Det var jävligt isigt. Alltså.
Usch.
Men det var inte detta jag tänkte berätta om.
Nej.
Utan jag har fått lite kritik.
För min blogg.
Kort och gott så undrar vederbörande vilken bild jag egentligen vill spegla utav mig själv.
Har jag verkligen tänkt igenom det jag förevigar här.
Jag svarade med ett litet leende och påpekar att jag såklart inte har tänkt ett skit på vad jag skriver.
Jag är ju totalt korkad och vet inte bättre.
Jaså? Kunde det få konsekvenser menar du?
Oj, Det hade jag inte en aning om kära mor.
Jaså kan folk i min omgivning gå in och läsa vilka idiotiska grejor jag ställer till med?
Åh, fan.
Det hade jag inte tänkt på..
Detta innebär att en framtida arbetsgivare har sett en rumpa.... Dock inte min.
Men arbetsgivaren kan ha sett mina tatueringar..
Åh, nej.
Tänk om de läser inlägget med skrivaren...
De kanske verkligen tror att jag ligger med skrivare.
Jag kommer aldrig mer få ett jobb.
Det kanske blir så att jag aldrig mer får ligga med en tjej heller?
Och tvingas till att ligga med skrivare för resten av mitt liv.
Vem vet?
Om du nu inte har förstått detta, så kritiserade min kära mamma, mig och mitt bloggande.
Hon ställer sig tydligen jävligt frågande till att jag delar med mig så mycket av mig själv.
Varför kära mor?
Gillar du inte när din son springer naken genom kvarteret?
Gillar du inte när din son ligger med skrivare?
Gillar du inte när din som är så frispråkig om sex.
Jag citerar.
"Vad tror du folk tror om dig, när du snart är 30 år och förälder och springer naken runt i kvarteret".
"Vad tror du Liam kommer säga".
Och Så Vidare.
Jag vet inte kära mor.
Jag kan bara vända på det.
Vad skulle jag ha sagt om jag fick läsa att pappa hade streakat och levt jävel.
Jag hade Garvat så ända in i bänken.
Faktiskt.
Så min älskade lilla mamma.
Jag citerar Mäster Cornerlis.
"Jag bryr mig inte ett spår".
Förhoppningsvis kan mina läsare se humorn i all skit som jag publicerar.
Det kan ni va?
Eller måste jag idiotförklara er också?
Bra.
Godnatt mina vänner.
Det känns så konstigt..
Jag har en konstig känsla.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Men jag kan härröra det till ett specifikt område.
Det har med kärlek och saknad att göra.
Ganska simpelt, om man tänker efter.
Jag har en vän.
En vän som aldrig sviker.
En vän som jag kan väcka 03.40 och fråga om vederbörande är sugen på att hålla mig sällskap under en viss typ av aktivitet.
Nej.
Vi pratar inte om mitt organ.
Den har faktiskt bedragit mig ett par tillfällen under min karriär.
Så vi utesluter den.
Utan, denna vän ställer alltid upp.
Dag som natt.
Måhända att lukten på denna vän varierar kraftigt.
Ifrån riktigt illa.
Till riktigt jävla unket.
I en Perfekt värld, är ingen perfekt.
Jag har säkert brister som han uppfattar som jobbiga.
Men denna vän, nu då.
Jag saknar min vän.
Han finns inte med mig.
Och jag saknar han fantastiskt mycket.
Jag pratar givetsvis om min håriga vän.
Rocky raket.
Jag trodde i ärlighetens namn att jag skulle njuta av en veckas hundledighet.
Jag gör det inte.
Det är tråkigt.
Speciellt nu, när jag ska ut och trampa min morgonpromenad.
Jag har inte den där söta hunden som sitter jämte mig och tittar med rådjursögon med huvet på sne.
"Kom nu, min älskade husse, så går vi ut."
Han brukar sätta sig jämte mig på morgonen när jag ligger och läser tidningen samtidigt som jag bälgar i mig en kopp kaffe.
Han lägger huvudet lite på sne och lägger upp en tass på soffan.
"Snälla husse, jag är faktiskt jättebajsnödig".
Som svar brukar jag oftast ge ett leende tillbaka och säga.
"Snart, kompis".
"Snart".
Sen går vi.
Men, nu känner jag stort vemod inför min första promenad utan min best.
Ingen som ska pissa var tredje meter.
Eller skita 18 gånger.
Framförallt så saknar jag faktiskt hans sällskap.
Tro mig.
Vill bara få utlopp för mina aggressioner.
Statens Järnväg.
Heter det ens så numera?
Sveriges Järnväg?
Hur som helst.
Jävla as.
"På grund av ett spårfel så är vi lite försenade, men du får givetsvis reda på hur dina förbindelser kommer att förete sig".
Det fick jag till svar av konduktörshelvetet.
När och framförallt hur fick jag mitt efterlängtade svar?
I högtalaren.
En minut innan jag skulle kliva av i Herrljunga.
Klockan var 19.30.
Jag skulle vara i Borås kl 20.08.
Men nu fick jag allt sitta i årets jävla byhåla i över en och en halv timme.
Tåget hem, gick 20.53
Förlåt.
Skulle gått hem 20.53.
"På grund av en försening så är vi tvungna att vänta in stockholmståget som anländer inom tio minuter"
21.40 sätter jag min förbannade jävla fot i på perrongen i Borås.
Nästan två timmar försenad.
Och för denna utmärkta tjänst betalade Corporate express över 1200 kronor för.
Visserligen en tur och returbiljett.
Men ändå.
Jag hade kunnat tagit en båtjävel över till polen och köpt med mig fyra tjejer och en pava sprit för 1200 spänn.
Nu fick jag sitta som en sur jävla ättika i ett väntrum i fantastiska Herrljunga bland 40 andra bittra jävlar.
"Nä, ja eee innte bitter."
Har ökat på min kunskapsbank.
Huvudet är precis som en bank.
Har ni tänkt på det?
Man fyller på det med matnyttig information.
Eller onödigt vetande.
Men.
Så tar man ut informationen.
Varje helg.
Då försvinner pengarna ut. Sedel för sedel.
Krona för krona.
Det blir mindre o mindre kvar i det, tills det att man fyller på det stackars ekande huvet igen.
Dessa två dagar var påfyllardagar.
Jag är numera beleverad i ämnet frågemetodik.
Bland annat.
Ställa rätt frågor.
Vid rätt tidpunkt.
Öppna frågor, slutna frågor.
Neutrala frågor, ledande frågor.
Jag känner att jag kommer ha mycket nytta av detta i privatlivet faktiskt.
Mer än jag anar.
Mer än du anar.
Det roligaste är att du kommer inte märka hur jag fullkomligt tömmer dig på information.
That´s the beauty of it.
Jag ser verkligen fram emot att hamna i en diskussion av något slag.
Jag ska nog ringa min vän Greus.
Hon har alltid rätt när vi diskuterar.
Tror hon.
Om jag ska summera dessa två dagar så har det varit riktigt givande för mig som person.
Jag har tacklat vissa områden i min roll som säljare som jag verkligen behövde.
Skönt.
Satt på mitt hotell igår kväll och bastade, givetsvis med en kall mariestad i näven och en panoramautsikt över Solna och "råttsunda"
Vi snackar fotboll.
Elfsborg.
Vi snackar om livet.
Vi snackar om barn.
Det visar sig att personen som jag konverserar med, har tränat min sons mamma i fotboll.
Världen är liten.
Vad som blev sagt, skall lämnas därhän.
Men kul hade vi.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att få med vederbörande ut i stockholms nattliv.
Det gick sådär.
Jag knatade ensam ner till Max och köpte nattamat och gick sedan och knöt mig.
Fördjävligt, tänkte jag.
Fördjävla bra idag, tänkte jag när dom blå slog upp portarna.
Träffade en barndomsvän som nu huserar som marknadschef på Canon center.
Sista gången jag såg vederbörande så körde vi med radiostyrda bilar.
Long time ago, alltså.
Vi levde lite annorlunda än för femton år sen.
Men det känns som igår.
Fyfan va bitter jag blev nu.
Men.
Efter en gedigen utbildning så väntade en korpulent taxichaufför av en härkomst som liknade en neanderthalare.
Han körde iallafall inte som en sådan.
Puh.
Jag hann med en trevlig kaffestund med en vän på regeringskansliet, innan det var dags för hemfärd.
Nu sitter jag här och tycker att min rygg borde sluta värka.
Jag längtar lite hem till mina piller.
Jag vet inte varför jag har ont, men ont har jag.
Kanske borde röra på mig.
Vad vet jag.
Jag jobbar bara här.
tjöss.
Sista matchen för iår!
Sista matchen för säsongen.
Förlut med 6-7 mot Mullsjös snorungar.
Det var ändock en rolig match att spela.
Tyvärr tappar vi två bollar i numerärt överläge och det har man inte råd med mot dessa hubbabubba-pöjkar.
Tack för denna säsongen grabbar.
Det är alltid lika kul och träna eller spela match.
Ni är ett skönt gäng.
Nu är det sovdags för herr K.
Klockan är ställd på 05.00 och lokalbussen som ska ta mig nedåt stan, hämtar mig kl 05.27.
Får sova en smula på tåget känner jag.
Kommer husera i stockholm en natt för lite kompetenshöjande utbildning i ämnet säljskola.
Kommer kunna titulera mig som Account manager när jag klarat denna så massiva utbildning på två hela dagar.
Två värdefulla dagar.
Faktiskt.
Canons affärskola är riktigt, riktigt bra.
Mot nya affärer.
Tjööss.
Vilken lördag!
Livet har sina ljusa stunder.
Denna gången handlade det inte att herr Kylander satt ner med en stadig Pripps Blå, i en slentrianmässigt byggd trästuga någonstans i Fjällen. Kanske med en skoter utanför som bara väntar på att ridas.
Det hade också varit fint.
Men igår var det en far och son dag.
En väldigt lyckad sådan också.
Vi började dagen med att mysa lite i soffan.
Sen så gick vi ut i solen och åkte stjärtlapp. Och gick på upptäcksfärd.
Vi upptäckte inget, förutom att det var snorhalt överallt efter den senaste tidens töande och plaskande.
Som för övrigt är helt värdelöst.
Jag hatar det.
Ska det vara vinter, så ska det vara vinter.
För fan.
Men, nåväl.
Tog med kameran för att plåta lite lagg.
Fick några fina bilder på skrutten.
Riktigt fint.
Men det är ett bra objekt och fota.
Eller hur?
Efter att vi varit ute ett par timmar så åt vi en delikat måltid bestående av Spaghetti (al dente givetsvis) och Jonas hemmavärmda Findus köttfärsås.
Barnmat för två barn.
Mums.
Sen styrde vi kosan mot götet och lek o buslandet.
Tyvärr så kunde jag inte klättra i alla gångar och rör eller åka i alla rutchekanor med en systemkamera, så mina kort som jag hade tänkt "plåtat" uteblev tyvärr.
Gustav och Rosa mötte upp med sin oerhört söta lilla dotter.
De vuxna barnen (Undertecknad och Gustav) hann till och med en pingismatch som undertecknad vann som en liten barnlek.
Vi kan jämföra det med när Borg vann sin sista wimbeldon final.
Som att knycka en påse bilar från Vera, 7.
Givetsvis så blev Liam så inspirerad av pappa när han dominerade runt pingisbordet att han beslöt sig för att visa var skåpet skulle stå.
Då kan det se ut såhär.
Pappa upp i dagen.
Istället för att ta en tjej, så tar han två.
Detta kan tolkas på många sätt.
Jag släpper din fantasi fri.
Men.
Varför ge en stryk, när man kan spöa två?
Kvinnomisshandlare, tänker du nu.
När det kommer till sport, så finns det inga könskvoteringar.
Inte om man möter mig.
Lägg även märke till min sons häng.
Det är min pojk det.
Tjöss.
